Ja då är man hemkommen från ytterligare en fantastisk resa med underbara resenärer!
På Capri var det varmt och skönt, havet med glittrande lätta vågor, inbjudande med sina obeskrivbara färgnyanser lockade oss till bad vid badplatsen Il Faro.
Villa San Michele ligger där högt upp i Anacapri på den plats Axel Munthe valde . Han visste var han skulle bygga sitt hus och anlägga den vackra och rogivande trädgården!
Sfinxen vid det lilla kapellet fick en påhälsning och naturligtvis måste man följa rådet att lägga handen på den för att kunna återvända.
Från Monte Solaro erbjöds vi ett fantastiskt natursceneri med hänförande panorama.

I La lanterna, baren på hotell San Michele fick jag möjlighet att delta med sång. Musikern där blev något förvånad att jag hade en så pass stor repertoire av italienska sånger. Väldigt roligt och en rejäl överraskning för mina resenärer!! Jag erbjöds faktiskt att sjunga där varje kväll..
En sång blev det även i San Michelekyrkan där akustiken var storslagen.
Havet låg fortfarande stilla när vi efter fyra dagar äntrade färjan till Amalfi och tuffade ut ur Marina Grande. Bakom oss blev de små husen vid hamnen mindre och mindre för att till slut försvinna bakom en av de lodräta klippor som gör Capri till en sådan fantastisk upplevelse.
Båten styrde säkert allt närmare Amalfi utmed det italienska fastlandet. Imponerande bergsformationer passerades och efter ca 40 minuter nådde vi den lilla vackra byn Positano. Där var det dags att lägga till en stund för att sedan åter fortsätta vår resa mot Amalfi.
När båten närmade sig Amalfi spred sig den där varma känslan i mig som jag även upplever när man angör Capri. Jag kan inte hjälpa det – jag älskar dessa platser! Är det då inte fantastiskt att få visa andra dem!
Efter ett varmt bemötande på vårt hotell La Bussola inleddes vår vistelse här med middag i den trevliga matsalen. Besök hos Luigi och hans citronlund blev en höjdare. Han tindrade med ögonen när han berättade för oss om sitt liv och sin kärlek till sina citroner. ”Jag blev till under ett citronträd ” sade han.

Staden Amalfi med sina gamla anor inspirerar med sina många trappor som leder in i smala gränder för att försvinna. Fantasin sätts i rörelse och man utforskar trappa efter trappa, gränd efter gränd. – Oj här ligger ett litet torg! Får det verkligen plats en trattoria här? Stadens pittoreska piazza omgiven av inbjudande caféer frestar och en cappuccino avnjutes gärna med en delizia al limone. Hmm, väldigt gott!
Resan till Ravello med lokalbussen blev ett äventyr i sig. Bussen fick nämligen BACKA!!! Som svensk känns det en aning nervöst eftersom vägarna är ytterst smala och slingrande. Dessutom befinner de sig ca en meter eller alldeles jäms med de överväldigande raviner som stupar ner i okänd men vacker vegetation…
Backandet gick bra och efter ett samtal med föraren i väntan på att en blockerande bil skulle forslas bort, försvann oron.
Framme i Ravello bjöds vi på Villa Cimbrones bedövande trädgård. Ja, det är härligt att vara reseledare när resmålen talar för sig. Jag behöver bara förmedla dem. Det är verkligen en förmån!
Att under en dryg veckas tid även få uppleva hur människor lär känna varandra, umgås och hittar nya vänner är även det stort.
Nu är det bara att se fram emot nästa års resor. Jag kommer att fortsätta med en resa efter midsommar och en i början av oktober. Så det är bara att anmäla sig gott folk!
Benvenuti Cissi